wishfulthinking

Så kom den då, konserten när The Ark skulle säga ett slutligt farväl till sina fans och vi skulle få säga hejdå till det här bandet som så många tagit till sina hjärtan. Jag och Emma trodde att konserten på Cirkus var vårt farväl men när det närmade sig så insåg vi att vi var tvugna att vara på plats för denna unika händelse. Inte många som får ett sådant här tillfälle att verkligen säga hejdå till ett älskat band.

Vi var på plats några timmar innan Gröna Lund öppnade och insåg att det inte var några problem att komma in så vi gick och fikade och satt i solen och väntade på insläpp. Sen åkte vi lite bergodalbanor (Twister hur kul som helst! :), åt lite mat och väntande.... några timmar innan började det fyllas på rejält med folk och det blev fullt, 15 000 personer totalt.

Kl 20.00 stod de på scenen och inledde med Absolutely No Decorum och rysningarna var ett faktum, och det var då ja insåg att nu är det verkligen sista gången man får höra alla de här fantastiska låtarna live. Jag kommer så väl ihåg när jag såg dem första gången som förband åt Kent i ishallen i Eskilstuna. Då tyckte jag de var ett bra, kaxigt förband men var mest där för att se Kent. Sen när jag såg dem i Jönköping under SVF tiden så började jag skapa minnen till deras musik och det är just alla de där minnena som fladdrar förbi under konserten, känslor, bilder, människor som har betytt och betyder mycket, för alltid förknippad med vissa speciella låtar.

Ola ställer sig ensam på scenen och sjunger Tell Me This Night Is Over en av mina absoluta favoritlåtar och jag hade lämnat kameran hemma för att kunna vara där i själva ögonblicket men då kunde jag inte låta bli att filma med min lilla iPhone :) Så här är en rätt taskig inspelningen av den om ni vill se :)

Bandet gick verkligen in och körde max på varje låt och i början kändes det som att de talade till sig själva när de upprepade att "detta är inte en begravning utan en fest" men sen kom det "vi är här för att göra slut" och det är väldigt svårt att ta avsked utan sorg och tårar och det blev det gott om, både från publiken och från bandet. Olas mascara rann längs kinderna och jag tror inte vi hade nåt smink kvar efteråt alls.

Jag är glad att många har filmat och lagt upp klipp för det finns så mycket av det Ola säger och sjunger som vi behöver påminna oss om, och nu när vi inte kommer kunna gå på Arks konserter och få det oss sagt till oss så får vi påminna varandra.

Nu blev det en del ord ändå... jag som kände mig så tom efteråt att jag och Emma bara kramade varandra, torkade varandras tårar och gick hem utan några ord.... men tack tack tack .... för allt!



Här kommer lite bilder och länkar till klipp från konserten:

(bild från GrönaLund.se)

(bild från GrönaLund.se)

(Aftonbladet idag)

Videoklipp: