wishfulthinking

Tittade precis på det nya avsnittet av Brothers&Sisters och i slutet så pratar Nora om det här citatet av George Elliot: "It’s never too late to be who you might have been" och jag tycker det är så himla hoppfullt och så sant.

Har de senaste dagarna pratat mycket med folk om min högstadietid (på förekommen anledning kan man säga :) och en hel del gamla minnen kommer tillbaka om sånt jag nog helst av allt skulle vilja glömma. En av anledningarna är att den person jag var då inte alls känns som jag. Så känner nog iofs många om sitt tonåriga jag, och jag vet att bara nåt år senare så var jag på rätt väg till att hitta den jag alltid på nåt sätt varit, men som jag nog tappade bort där ett tag. Det är på många sätt nyttigt och byta sammanhang för då ställs allt på sin spets. Och det har jag fått göra flera gånger i mitt liv vid det här laget. Man får en chans att börja om och definiera sig sjäv på nytt och där nånstans insåg jag att jag kunde vara den jag egentligen ville vara.  

:)