wishfulthinking

Ikväll läste jag något som förflyttade mig bakåt i tiden si så där en tio år till när jag gick på folkhögskola i Jönköping. Promenader upp för de branta backarna tillbaka till skolan efter en kväll på stan. Pratandes om kärlek, tro, hopp och drömmar... Det där året förändrade mig, gjorde mig mycket till den person jag är idag och alla de människor jag mötte där kom att påverka mig otroligt mycket. Vissa mer än andra och vissa kommer för alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta.

It took time, took time to develop a concept
A new me
based upon the traits from which I could not flee
It took time, took time to embrace the nature
All my dreams

Annars känns det lite som "dagen-efter" så här efter konserten... alltid så när man sett fram emot något och så tar det slut alldeles för fort. Snart helg dock och ska bli skönt, prognosen har utlovat fint väder så hoppas på nån långpromenad i solen och få känna att våren är på väg!