wishfulthinking

Söndagkväll igen och sitter här och reflekterar över en väldigt speciell helg med så otroligt mycket blandade känslor. Så mycket känslor att det blir svårt att hitta ord känner jag.

Farfars begravning var otroligt fin som man vill att en begravning ska få vara. Och det är ju det märkliga i styrkan att få sörja tillsammans, vara en axel att gråta på, minnas tillsammans, le över fina upplevelser mitt i allt det sorgliga... var in i själen trött när jag kom hem på kvällen men hade väldigt svårt att sova och plockade fram Tomas Sjödins senaste bok med hans samlade krönikor och läste lite och måste få dela med mig lite citat ur den krönikan:

"Är det nånting vi människor tycks ha gemensamt så är det att förr eller senare så drar rejäla lågtryck över våra liv. Vi väntar sol och det kommer regn, vi hoppas på ljusare tider men mörkret tätnar. Att då ta emot är inte samma sak som att stå med mössan i hand och vara tacksam för allt tungt som möter i livet - det innebär inte att man skulle ha önskat att det blev så här. Att ta emot är att inse att ljuset u livet ibland gömmer sig och hitta ett sätt att förhålla sig till det som gör det möjligt att ur det mörka vaska fram åtminstone en gnutta ljus."


Igår fick jag ha en skön stund på dagen när jag gick runt vid Svartån och fotade min läxa till fotokursen. Solen strålade och det känns att våren är runt hörnet. På kvällen var jag hemma hos Tina och kollade på melodifestivalen. Trevligt att rätt låt vann för en gångs skull :) Mysigt och skönt att umgås med vänner när man själv känner sig liten...

Fina syster

Nu väntar en ny vecka och en lite speciell sådan då jag ska åka till Sthlm på tisdag och gå på The Ark med Emma. Så det blir lite ledigt på tisdag em och på onsdag. Kommer bli sorgligt att se Arkarna på sin avskedsturné måste jag säga, men samtidigt fantastiskt roligt att se dem igen.... alltid dessa blandade känslor...