wishfulthinking

Ja vad kan man möjligtvis säga efter de här senaste dagarnas fruktanvärda tragedi i Norge.... Det är så overkligt. Verkligheten överträffar filmen i ondska. En man tar sig rätten till detta obegripligt vidriga terrordåd.... Jag finner mig sitta vid tvn och se samma nyheter om och om igen och antar att det är ett sätt att försöka få det att sjunka in. Tårarna rinner. Tänker på de familjer som inte får hem sina barn efter vad som skulle ha varit ett kul och lärorikt sommarläger. Så obegripligt orättvist och hemskt.

Har inga ord så citerar Stoltenbergs fina tal han höll vid gudstjänsten idag:

Det er nå snart to døgn siden Norge ble rammet av den største ugjerningen siden krigen. På Utøya og i Oslo.
Det føles som en evighet.
Det har vært timer, dager og netter fylt av sjokk, fortvilelse, sinne og gråt.
I dag er det tid for sorg.
I dag skal vi tillate oss å stoppe litt opp.
Minnes de døde.
Sørge over dem som ikke er mer.
92 menneskeliv er gått tapt. Flere er fortsatt savnet.
Hver og en av de som er gått bort er en tragedie. Til sammen utgjør tapet en nasjonal tragedie.
Fortsatt strever vi med å begripe omfanget.
Mange av oss kjente noen som er borte. Enda flere vet om noen.



Midt i alt det tragiske er jeg stolt av å bo i et land som har maktet å stå oppreist i en kritisk tid.
Jeg er imponert over hvor mye verdighet, omsorg og fasthet jeg har møtt.
Vi er et lite land, men vi er et stolt folk.
Vi er fortsatt rystet av det som traff oss, men vi gir aldri opp våre verdier.
Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet.
Ingen har sagt det finere enn AUF-jenta som ble intervjuet av CNN: ”Om én mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.”