Pratar vi om det?


Längtar ur den här bubblan av jobb, äta, träna, sova :) Ska bli härligt med en drös oplanerade lediga dagar för att bryta det mönstret lite. Idag fick jag världens endorfinkick på träningspasset så där så man inte kan låta bli att storle och hoppa lite extra högt. Härlig känsla. Mindre härlig promenad hem efteråt i 17 minus, vad är poängen liksom, det räcker med tio!


Har suttit och läst massvis med
berättelser#prataomdet och blir oerhört berörd och vad viktigt det är att prata om. Nog för att samtalet kommer av Assange-fallet men tror nog det här berör många oavsett sin åsikt i just det fallet. Vad som blir uppenbart av alla berättelser är att när vi pratar om sexuellt våld använder vi oss av bilder och ett språk som inte har något att göra med människors verkliga erfarenheter.

Och vad viktigt det är att vi pratar med unga killar och tjejer om detta så de slipper bli ofrivilliga förövare och ofrivilliga offer. Jag kan inte minnas att någon vuxen pratade med mig eller mina vänner/klasskamrater om sex på det här sättet, att det kan vara bra och fint men att man alltid har rätt till sin kropp, alltid har rätt att säga nej. Och fick killarna någonsin höra att tystnad kanske inte räcker som samtycke?  Läs och begrunda.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback