wishfulthinking

Ja det här har varit en sån där dag som man vill ska ta slut redan när man vaknar....... sovit dåligt, det var mörkt och regnigt på väg till tåget, dagen har segat sig fram på jobbet med massa väntan på att andra ska göra sina arbetsuppgifter så jag kan börja göra mina. Hade tänkt att bara åka hem och begrava mig i soffan, men när jag väl kom hem insåg jag att jag var tvungen att lufta mina aggressioner så jag drog iväg och tränade. Det var MYCKET skönt och behövligt, nu tror jag att jag kommer somna inatt i alla fall.


Man kan inte leva sitt liv i en glasbubbla. Jag tror man behöver djupa relationer till människor omkring sig för att vara lycklig. Jag har en fantastisk familj, underbara vänner som jag har sådana relationer med, men när det gäller kärleksrelationer så har jag nog levt i min lilla glasbubbla under en rätt lång tid nu. Det har varit bekvämt, säkert och förmodligen alldeles nödvändigt under en period. Men nu när jag bara får känna på hur en liten, liten spricka i glasbubblan känns så skrämmer det mig..... att bli sårbar igen.....