wishfulthinking

Det blev en lugn helg, inte så mycket aktiviteter men desto mer känslor och tankar. En vän har det svårt just nu och jag känner så med henne och har tänkt otroligt mycket på känslor den här helgen.

När man träffar någon och bli kär så handlar ju allt om känslor, den där nyförälskelsen det finns väl ingen starkare känsla. Man slutar behöva mat, sömn, tappar fokus på allt annat etc... och det är underbart men sen lär man känna personen man blev så där nyförälskad i och känlsan växer till något starkare. Något som kan existera och inte utplåna en samtidigt. Som gör en starkare. Att älska någon annan är också en känsla men nånstans där ligger också ett beslut: att nu är det vi. Och det beslutet handlar inte enbart om känslor....

I min uppväxt i kyrkan fick jag ofta höra om att tro inte handlar om känslor utan om ett beslut och en övertygelse, att det man tror på är rätt även den där gråa måndagen eller när det verkligen blir jobbigt att stå för det man tror på. Jag är övertygad om att de hade rätt och samma sak gäller i ett förhållande. Det handlar inte om pirret i magen alla gånger utan om modet att välja varandra, välja kärleken och göra det varje dag tillsammans, även den gråa måndagen och kanske när det är hur svårt som helst att vara trogen och andra lättsammare saker lockar. För det är där som kärleken blir som störst för mig, när man finns där för någon trots allt annat och väljer kärleken.

Det har jag funderat på i helgen och insett att det längtar jag något otroligt efter, att hitta den där personen som är värd det där beslutet.....