wishfulthinking

Så kom den då, konserten när The Ark skulle säga ett slutligt farväl till sina fans och vi skulle få säga hejdå till det här bandet som så många tagit till sina hjärtan. Jag och Emma trodde att konserten på Cirkus var vårt farväl men när det närmade sig så insåg vi att vi var tvugna att vara på plats för denna unika händelse. Inte många som får ett sådant här tillfälle att verkligen säga hejdå till ett älskat band.

Vi var på plats några timmar innan Gröna Lund öppnade och insåg att det inte var några problem att komma in så vi gick och fikade och satt i solen och väntade på insläpp. Sen åkte vi lite bergodalbanor (Twister hur kul som helst! :), åt lite mat och väntande.... några timmar innan började det fyllas på rejält med folk och det blev fullt, 15 000 personer totalt.

Kl 20.00 stod de på scenen och inledde med Absolutely No Decorum och rysningarna var ett faktum, och det var då ja insåg att nu är det verkligen sista gången man får höra alla de här fantastiska låtarna live. Jag kommer så väl ihåg när jag såg dem första gången som förband åt Kent i ishallen i Eskilstuna. Då tyckte jag de var ett bra, kaxigt förband men var mest där för att se Kent. Sen när jag såg dem i Jönköping under SVF tiden så började jag skapa minnen till deras musik och det är just alla de där minnena som fladdrar förbi under konserten, känslor, bilder, människor som har betytt och betyder mycket, för alltid förknippad med vissa speciella låtar.

Ola ställer sig ensam på scenen och sjunger Tell Me This Night Is Over en av mina absoluta favoritlåtar och jag hade lämnat kameran hemma för att kunna vara där i själva ögonblicket men då kunde jag inte låta bli att filma med min lilla iPhone :) Så här är en rätt taskig inspelningen av den om ni vill se :)

Bandet gick verkligen in och körde max på varje låt och i början kändes det som att de talade till sig själva när de upprepade att "detta är inte en begravning utan en fest" men sen kom det "vi är här för att göra slut" och det är väldigt svårt att ta avsked utan sorg och tårar och det blev det gott om, både från publiken och från bandet. Olas mascara rann längs kinderna och jag tror inte vi hade nåt smink kvar efteråt alls.

Jag är glad att många har filmat och lagt upp klipp för det finns så mycket av det Ola säger och sjunger som vi behöver påminna oss om, och nu när vi inte kommer kunna gå på Arks konserter och få det oss sagt till oss så får vi påminna varandra.

Nu blev det en del ord ändå... jag som kände mig så tom efteråt att jag och Emma bara kramade varandra, torkade varandras tårar och gick hem utan några ord.... men tack tack tack .... för allt!



Här kommer lite bilder och länkar till klipp från konserten:

(bild från GrönaLund.se)

(bild från GrönaLund.se)

(Aftonbladet idag)

Videoklipp:

Du är nog den

Jag känner inte igen mig

Det här är inte jag

Jag tar allting så enkelt

Har förträngt hur det var

Tillbaks i gamla vanor

När du hörde av dig igen

Och jag ställer inte frågan

Vad ville du egentligen

Du är nog den

Som jag borde vara hos

Du är nog den

Som jag borde vara hos

Skyller inte ifrån mig

Men du märkte ingenting

Du behövde nån större

Och jag behövde nåt att längta till

Jag försvinner ibland

Och alla frågar vad jag tänker på

Men jag kan inte berätta

För man får inte tänka så

Men du är nog den som jag borde vara hos

- Melissa Horn

Känner att jag har lite svårt att riktigt komma in i vardagen igen efter semestern... känner mig lite allmänt trött, seg och blassé när det gäller det mesta. Det enda som rullar på och känns riktigt kul är träningen. Skönt det. Imorrn får jag med mig kusin Carro på cirkelfyspass :) Kul med träningssällskap!



Ikväll blir det sushi och film med Ann o Camilla. Mys mitt i veckan när det åskar o regnar ute, gillas!

Låt som spelas på repeat just nu: Jar of Hearts- Christina Perri

Det blev verkligen en supertrevlig och god kväll i fredags. Skaldjursbuffén var otroligt god. Det var en sån härligt skön kväll och vi kunde sitta ute hela kvällen precis vid vattnet. Rekommenderar verkligen ett besök där.

Kändes som det var de sista riktigt varma sommardagarna i helgen (hoppas dock jag har fel) så har varit ute och tagit vara på solen och värmen. Hade en skön soldag i föräldrarnas trädgård i lördags och sen blev det barrunda med Eva på kvällen. Mysiga uteserveringar och mycket folk på stan, sommar som sagt :)

Precis sett filmen Jag saknar dig och man måste nog vara gjord av sten för att inte fälla tårar till den filmen :)

Filmen handlar ju om det allra värsta man kan tänka, att nån man älskar så mycket skulle dö från en. När någon frågar mig vad jag är rädd för så är det min allra största rädsla för jag har så svårt att se hur man kan leva med en sån förlust.... men man har ju inget val. För alternativet skulle ju vara att inte våga älska.. för att det gör för ont att mista. Och så vill inte jag leva mitt liv.

Det är ju kärleken som gör allt värt det. Det är ju dem som står en närmast som lyfter en, som bär en genom allt annat skit i livet. Kan dela tystnad när det inte finns några ord. Som delar ens glädje när allt är bra, som förstår genom bara en blick och kan brista ut i skratt helt obefogat, bara för ibland är det så skönt att skratta åt ingenting.

Jag är så lycklig lottad att ha såna människor i mitt liv och jag är glad att jag har vett att uppskatta er medan ni finns här. Och så du min allra käraste syster som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Älskar er så mycket!